Kunskap & inspiration
Tillbaka till startsidan

Frida Jonsson: Unga deltagare är viktiga på CSW

Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av Comission of the Status of Women. CSW är förvirrande, upplyftande och lärorikt. Men CSW kan också vara tungt. Under dagarna här har jag mött representanter från regeringar och organisationer som pratar om hur vi ska stoppa grooming, trafficking och prostitution, men också många som själv varit offer för detsamma. De har berättat om hur någon de litade på laddade upp deras intima bilder på internet mot deras vilja, om hur de blev våldtagna som nioåringar och sedan totalt stigmatiserade och svikna av vuxenvärlden, om hur det är att känna som att det inte finns någon hjälp att få. Deras styrka och mod att dela med sig av sina historier gör mig ödmjuk men också stärkt. Att de bearbetat sitt trauma tillräckligt för att nu orka upplysa andra om hur det faktiskt är, vad de skulle behövt för stöd och vad de tycker att regeringar ska göra, är inspirerande och kunskapen de sitter på ovärderlig.

Det som fyller mig med hopp är också de många unga som är på plats i FN’s högkvarter. I veckan satt jag i ett panelsamtal tillsammans med en brittisk sjuttonåring som redan nu hade en klockren analys av våldtäktskultur och hur kvinnor och flickor fortsätter att straffas genom att behöva möta sin gärningsman om och om igen. I publiken satt hennes vänner från samma organisation, och efter panelsamtalet var slut kom de fram och peppade henne och berättade för henne hur bra hon var. Jag älskar att se den sortens syskonskap och det är det som behövs för att vi tillsammans ska kunna lyfta frågor som berör icke-män, världen över.

Men mest såg jag unga tjejer bland åhörarna under seminarierna. Men de nöjde sig inte med att bara lyssna. De ifrågasatte, diskuterade, ville veta mer och ställa till svars. De ställde välformulerade och tänkvärda frågor och verkade ha ett tydligt mål med sin närvaro. Det var ständigt en uppfriskande fläkt, till skillnad från en del äldre deltagare varav en förklarade att hon jobbat med att lyfta kvinnor i fyrtio år och att hon tyckte att det var viktigt att inte begära för mycket, för då skulle vi inte få någonting. En otroligt deprimerande inställning som turligt nog inte verkade påverka de unga deltagarna alls. Och det går inte att begära för mycket mänskliga rättigheter, antingen har man det eller så har man det inte.

Nästa generation är redan påväg in i de politiska rummen och de är inte rädda för att göra sina röster hörda. Den feministiska och intersektionella analysen verkar redan vara självklar för dem och jag ser fram emot den dag då det är dom som sitter i de riktiga maktpositionerna.

Text av Frida Jonsson